Frånvaro av tillhörighet

Nyss kom det över mig en känsla av totalt utanförskap och att inte höra hemma någonstans!
En oförmåga att vara I en gemenskap. En förmåga att VERKA höra till något men där sanningen är den motsatta.
Mitt yttre och dess utstrålning säger något helt annat än vad insidan känner.

Delvis medvetet men den medvetna delen är mycket lite.
Den omedvetna utstrålningen är stark och säger en massa saker som inte riktigt stämmer!

Känslan av utanförskap kan komma sådär plötsligt som den gjorde idag.
Den bara damp ner på några minuter och tröttheten i kroppen ökade kraftigt.

Fast å andra sidan kanske tröttheten och smärtan i kroppen var varningssignaler på att utanförskapskänslan var på väg?

Jag vet verkligen inte och jag vet inte om det har någon betydelse!?

Jag är så trött i kropp och själ!

Jag vill lära mig att levitera!

Idag har min kropp verkligen ingen ambition att hålla sig i upprätt läge!Ögonlocken hotar hela tiden med att slå igen och tandpetare behövs nästan för att se vad jag skriver här!?
Kroppen vill helst lägga sig på den mjukaste dunbolster som går att finna…….dessvärre har jag ingen sån….men soffan får duga. Jag får väl drömma om mjuka dunbolster istället!
Har en stark önskan att kunna levitera!
Då skulle jag kunna sova/vila utan någon som helst smärta av tryck och sömmar som alltid hamnar på fel stället och känns som vassa knivar mot huden.
Det ultimata vore ju att kunna ha kläder som svävade ca 1 cm från kroppen när jag hade på mig dem.Jag skulle kunna gå omkring i min lilla luftbubbla och bara välja när och vilken struktur jag ville känna mot min hud!
Nu är det ju inte så utan den eviga smärtan från huden av saker som skaver, smärtar, bränner osv gör mig oerhört trött och önskan att slippa allt som har med kläder tröttar ut mig något oerhört.Ska sätta mig en stund på balkongen och svalka ner mitt brännande öppna sår till kropp