Arkiv för lördag 7 juli, 2007

Öar utan broar

Publicerat: lördag 7 juli, 2007 i känslor, liten, släkt/familj, utanförskap

Skrivet 5/2 2004

Uppväxt i en familj som utåt sett hade ”duktiga” föräldrar.
Men föräldrar som valde att inte riktigt se problemen i sin egen familj.

5 öar bestående av mamma, pappa och 3 barn.
5 öar som inte hade några broar mellan sig.

En ”mamma ö” som hellre såg andras svårigheter än de svårigheter hennes barn hade.
En ”mamma ö” som försökte forma sina barn till det hon ville att de skulle vara.
En ”mamma ö” som ”barn öarna” inte kände sig respekterade av.
En ”mamma ö” som inte kunde förstå att ”barn öarna” kände sig kränkta av henne.
En ”mamma ö” som var så upptagen av att få egen bekräftelse att hon inte hade tid över att bekräfta sina egna barn.
En ”mamma ö” som fick stipendier som duktig scoutledare.
En ”mamma ö” som ägnade mer tid åt scouting och barnen i scouterna än åt sina egna barn.
En ”mamma ö” som aldrig förstod sina egna ”barn öar”.

En ”pappa ö” som ville undvika konflikter i familjen.
En ”pappa ö” som valde att inte ingripa.
En ”pappa ö” som jag älskade högt, men som inte kunde se mina svårigheter.
En ”pappa ö” som älskade mig högt, men ändå inte kunde förstå min innersta känsla.

Jag en ”barn ö” som var känslig och sårbar.
Jag en ”barn ö” som aldrig kände att jag riktigt dög
Jag en ”barn ö” som var butter och tjurig.
Jag en ”barn ö” som eftersom jag var tacksam att reta ofta blev retad och förlöjligad. Av min pappa, av min bror, av klasskamrater.
Jag en ”barn ö” som fick gå undan och tjura färdigt.
Jag en ”barn ö” som alltid fick höra: ”Måste du jämt vara så arg?”.
Jag en ”barn ö” som lärde mig att gå undan var det jag skulle göra när jag var ledsen eller arg.
Jag en ”barn ö” som kände mig fel och besvärlig.
Jag en ”barn ö” som bara var avundsjuk och svartsjuk på mina ”syskon öar”
Jag en ”barn ö” som blev mobbad och utfryst i skolan.
Jag en ”barn ö” som kände mig utanför.
Jag en ”barn ö” som aldrig vågade prata med min ”mamma ö” om mina svårigheter och problem eftersom hon lämnade ut mina känslor till andra.
Jag en ”barn ö” som bar allt inom mig
Jag en ”barn ö” som växte upp till en ”pestig tonårings ö”

En ” tonårs ö” som levde ett destruktivt liv.
En ”tonårs ö” som söp, sniffade, rökte både vanliga cigaretter och hasch, skolkade från skolan.
En ”tonårs ö” som skar sig i armarna med stora köksknivar, men som dolde det med långärmade tröjor.
En ”tonårs ö” som ville dö och flera gånger försökte ta livet av sig genom att ligga på järnvägsspår, tänkte hoppa från höga byggnader, försökte dränka sig och utsatte sig för farofyllda saker.
En ”tonårs ö” som åkte fast för fylla innan hon fyllt femton.
En ”tonårs ö” som käkade valium och drack alkohol i syfte att bli så full som möjligt och döva livssmärtan.
En ”tonårs ö” som blev omhändertagen av en fält-assisten efter en sådan kväll eftersom hon var så full att hon knappt andades

Men inte ens då såg ”mamma ön” henne!
Inte ett ord talades om detta!
”Mamma ön” blev istället väninna med denna fält-assisten.

”Mamma ön” valde istället att engagera sig i andra problemfamiljer!
För ”mamma ön” valde att inte se hur dåligt ”tonårs ön” mådde.
Valde att ”sopa de problemen under mattan”!

Och för ”tonårs ön” var det redan för sent. Hon hade för länge, länge sedan tappat respekten för ”mamma ön”.
”Mamma ön” nådde aldrig fram till ”tonårs ön”.
”Mamma ön” försökte bara ta ifrån ”tonårs ön” hennes känslor.
”Tonårs ön” och ”mamma ön” pratade överhuvudtaget inte med varandra, de skrek åt varandra.
”Tonårs ön” kastade tallrikar och andra saker efter ”mamma ön”, slog i dörrar så köksklockan trillade ner och gick sönder hur många gånger som helst.
”Tonårs ön” gick hemifrån och var borta i flera dagar.
”Tonårs ön” liftade flera mil till ingenstans, bara för att komma bort. Bara för att utsätta sig för faran det innebar att lifta som ensam tjej.

”Tonårs ön” lärde sig att bli en hård, tuff och till synes osårbar människa.
För om hon visade sina svagheter, sin sårbarhet dög hon inte.
Då var hon ett ”lätt byte för rovdjuren”.
”Rovdjuren” som den grymma, oseende världen” var full av.
”Tonårs ön” som var helt utan drömmar och förhoppningar för framtiden.
”Tonårs ön” som bara önskade att livet tog slut och att hon slapp smärtan det innebar att leva.
”Tonårs ön” som inte kände någon livsglädje.
”Tonårs ön” som inte förstod meningen med livet.

”Tonårs ön” utsatte sig själv för övergrepp. Både sexuella och andra. Hon tyckte inte hon var värd bättre.
Det var ändå ingen som tog hennes nej på allvar.
Och ville hon vara med i gänget så fick hon minsann ställa upp! Annars blev hon utfrusen igen.
Hon snattade på beställning. Då blev hon populär. Då vände sig andra till henne för hjälp.

”Tonårs ön” trodde att ALLA kände som hon!
Hon trodde att det var så livet skulle vara.
Hon hade aldrig upplevt nåt annat.
”Tonårs ön” tog för givet att alla hade själmordstankar
Att alla tyckte att livet var meningslöst.
Att alla var utan drömmar och förhoppningar inför framtiden.
Än idag förstår inte den ”kvinno ö” som ”tonårs ön” växte upp till att inte alla människor har självmordstankar mer eller mindre dagligen!?
Hon har svårt att förstå att andra kan känna livsglädje