Arkiv för fredag 8 februari, 2008

Värdighet

Publicerat: fredag 8 februari, 2008 i funderingar, livet och döden, släkt/familj

Idag har jag varit på begravning.
Det var min mormor, som skulle fyllt 100 år i juni, som begravdes. Begravningsgudstjänsten, som var mycket fridfull och vacker, hölls av en oerhört sympatiskt och trevlig ung präst.
Han t.o.m svor i kyrkan! Han citerade nämligen mormor, som dagen innan hon dog sade:
-Jag är så jävla trött så jag kan dö!

Min moster hade skickat in ”Till minne av…” där bl a just det stod med. Redaktören tyckte inte att det passade sig att svära i ett minnestal så han editerade bort det! Men prästen tyckte att det passade som en beskrivning av en gammal människa som hade fått leva ett långt liv och nu kände att hon var färdig med det livet.

Jag känner själv att jag inte är speciellt ledsen över att hon inte finns mer. Jag är nämligen av den åsikten att när man nått den aktningsvärda ålder av nästan 100 år, då är det en rättighet att få dö lungt och stilla.
Och det var exakt det hon gjorde.
Personalen på vårdboendet hade tagit upp henne på morgonen men hon hade velat lägga sig igen ganska snart. Hon tog dem i handen när hon lagts i sängen, blundade och dog.
Värdigare än så kan man nog inte dö!?

Jag vet inte…..kanske har jag en annan syn på döden än de flesta eftersom jag mist så många nära anhöriga. Min bror -87, min mamma -93 och min pappa -01.
Livet och döden blir lixom en del av en. För födelsen och döden är det enda vi kan vara helt säkra på att ALLA människor genomgår.
Döden ÄR, oundvikligen, en del av livet.
Och döden är inte alltid något hemskt.
För får man dö lungt och värdigt efter ett långt liv är döden för mig något vackert.
Vackrare än så blir det inte!