Försvinner?

Publicerat: tisdag 19 februari, 2008 i kamp, mående, själ, tomhet, trötthet, utanförskap

Ibland tror jag min hjärna är på väg att förintas, sakta men säkert!
Tankarna som aldrig kan tänkas färdigt, tröttheten som ligger som ett segt klister bakom ögonen,bristen på engagemang. Oförmågan att tänka mer än ett steg framåt.
Det totala sammanbrottet när det blir för mycket stimulans utifrån.
Att inte klara av att höra tv:n samtidigt som katten jamar och äggklockan ringer för att riset kokt klart!!

Jag skulle lätt kunna sova bort hela förmiddagen för att endast leva under kvällen och natten.
Det är då tröttheten inte är så stor och lusten att göra något finns.
Då tankarna har en lite större chans att bli färdigtänkta(även om de glöms bort nästan lika fort igen).

Nu försvinner orden in i dimman igen och det blir omöjligt att formulera något vettigt och sammanhängande och jag tänker att det gör inte så mycket att jag försvinner för jag orkar ändå inte upprätthålla orden som blir till meningar och allt blir bara ett sammelsurium av obegripligheter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s