Man kan ju tycka att efter 19 år med diabetes så skulle det inte gå att glömma att ta insulin!
Men det gör det, kan jag meddela!
Missade att ta insulinet till lunchen!
Och kom inte på det förrän jag såg min insulinpenna, laddad och klar men ej använd!
Jag brukar alltid försöka lägga den där jag ser den innan jag ska äta, tex PÅ tallriken.
Denna gång ( och den är ju inte direkt den första!!) kom det väl något emellan som gjorde att den bara kom till skänken där jag förvara blodsockermätare, kanyler o dyl.
Och, precis som ett litet barn, ser jag inte den, finns den inte!
Jag blir så trött på mig själv!
Jag blir så trött på min hjärna och frånvaron av ”kom-ihåg”.
De finns de som tror att jag ”glömmer med vilje”!
Men så är det verkligen inte!
Å att försöka göra en massa saker för att komma ihåg…..ja då gäller det ju att komma ihåg att göra de sakerna oxå!
Jag gör verkligen mitt bästa för att minnas men det hjälper inte alltid!
Min hjärna är nog både utbränd, överkokt, stekt och grillad!
Helt värdelös!
