Arkiv för september, 2008

Hästarsle!

Publicerat: lördag 27 september, 2008 i glädje, kreativitet, teater

Jag kan numera titulera mig hästarsle!
Jag är nämligen bakdelen på Pippi Långstrumps ”Lilla Gubben”.
Dessutom ett ganska olydigt arsle 🙂 Det är nämligen inte alltid jag gör vad hästhuvudet gör 😉
Men publiken skrattar gott åt det.

Kan även meddela tt det är rena snabbantningskuren att vara arsle! Jag har ett vattenfall av svett rinnande i ansikte och över kropp.
Dessutom har jag bråttom som fan efteråt för att byta om till min andra roll.

Idag och även i morgon har vi haft 2 föreställningar så jag är något trött!

Men fan vad det är kul att spela teater!

Annonser

Sova och teater

Publicerat: fredag 26 september, 2008 i sömn, teater

Det är ungefär de två sakerna mitt liv handlar om just nu!
Det finns lixom inte tid till NÅGONTING annat!

I morgon är det premiär kl.19
Idag har vi haft genrep för en mycket liten publik. Vi valde att fylla salongen på premiären före en större publik på genrepet.

Men fan vad det kommer att bli bra!!!!

Vi är fan bäst!!!!!!

Snuuuuurrar!

Publicerat: onsdag 17 september, 2008 i glädje, humor, kaos, stress, teater, trötthet

Allt snurrar bara fortare och fortare och önskan att barikadera mig i min lägenhet, spika igen dörrar och fönster, är stark!

Att äta känns som en stor plåga, att hålla tider likaså.
Träffa människor står inte högst på agenda!
Det står egentligen inta alls på agenda men ändå måste jag!
Men jag försöker hålla det till ett minimum så mycket det går just nu när premiären närmar sig med stormsteg!

Jag har en ständig illamående känsla. Är så trött på morgonen att jag skulle kunna döda för att slippa stiga upp.

Efter allt detta kommer jag undvika folk under en längre tid!
Tills dess får jag väl försöka hålla mig på benen och undvika att spy under karusellfärden!

För fort!

Publicerat: tisdag 16 september, 2008 i fibromyalgi, gnäll, humor, kamp, mat, smärta, stress, teater, trötthet

Nu börjar livet gå lite för fort för att jag egentligen ska klara av det!
Det är ju premiär om 10 dagar och det ska jag väl klara…..men när folk börjar dra i mig från annat håll blir det bara för mycket.
Var igår och hjälpte min 70 åriga kompis med hennes dator. Ikväll ringer hon och säger att hon inte kommer ut på nätet, och kan jag komma och hjälpa henne?
Egentligen orkar jag inte!
Ska först måla scenografi på fm och sen repa på kvällen.

Ev ska jag hinna/kunna äta utan att kväljas av maten, vilket jag nästan alltid gör om jag äter när jag är stressad!
Ikväll köpte jag kebab…..fast egentligen hade jag inte råd! Men att komma hem sent och laga mat….ja det funkar bara inte. Då växer det bara i munnen och det går att få ner max 2 tuggor!

Stress är verkligen inte min grej!
Mina händer värker och jag har slagit sönder 4-5 tallrikar och muggar de sista dagarna. För att inte tala om allt annat, som inte gått sönder, som jag har tappat i golvet!

Har varit på bouppteckning efter min mormor idag.
Hon dog 15/1 men det har, av olika anledningar, blivit uppskjutit 3 ggr.
Nu var det bara tvunget att göras!
Det går inte att skjuta upp mer, 15/9 är absolut sista dagen.

Det finns egentligen inga pengar kvar, det rör sig typ om 3000 kr, men en bouppteckning måste göras om det finns pengar kvar i dödsboet oavsett hur mycket eller lite det är!

Eftersom min mamma dog -93, är det jag och min syster och våra två brorsdöttrar (min bror dog -87 i en olycka) som är arvstagare och så vår moster.
Man kan tycka att när det blivit uppskjutit så många gånger har det funnits tid för min moster att ta reda på exakt vilka papper och uppgifter som behövs!
Men inte då!

Hon lämnade i princip över det hela på mig och syrran (våra brorsdöttrar som bor 35 mil ifrån) kom inte.
Det fanns inte ens alla papper som behövdes!
Bl a måste det finnas ett papper ifrån banken som visar tillgångar på kontot dödsdagen.
Det visste hon inte ens, trots att det klart och tydligt står i broschyren ifrån skattemyndigheten!
Den hade hon inte ens öppnat och läst igenom!!

Fast egentligen borde jag inte vara förvånad! Min moster är en kvinna som aldrig tagit ansvar i hela sitt liv!
Hon ser till att andra får ta ansvar genom att vara ”sjuk” i än det ena och än det andra.
Jag har i stort sett aldrig hört henne prata om annat än hur sjuk hon är och hur synd det är om henne.
Numerar orkar jag inte ens tycka synd om henne!! Det finns en gräns!
I alla fall när man VET att de flesta av hennes krämpor är ett sätt att slippa undan ansvar!

Men jag blev jävligt irriterad idag!
Speciellt som hon smet ut och rökte titt som tätt.
Fast å andra sidan var det då vi fick något gjort, syrran och jag, för när hon var inne surrade hon mest om helt orelevanta saker!

Men jag bliiiiiiir sååååååååå jääääääävla trööööööööött på henne!!!!!
Å inte tycker jag ett dugg synd om henne heller!

Jag tycker verkligen illa om människor som BARA klagar och är negativa!
Aldrig en enda positiv sak kommer ut över deras läppar.
Inte fan mår man bättre av att klaga jämt och ständigt!
Den enda som kan ansvara för sin egen lycka är en själv!!
Man kan vända ett negativt mående genom att ta ansvar och försöka göra saker som är positiva och som man tycker om att göra.
Det finns faktiskt ingen annan som kan göra det åt en.
Bättre mående börjar alltid hos en själv.
För försöker man inte ens själv så är det ingen annan som orkar heller!!

Verktygsbälte

Publicerat: fredag 12 september, 2008 i funderingar, kamp, kreativitet, tankar

Håller på att sy ett verktygsbälte för penslar till en kompis som går en dekorationsmålarutbildning.
Det är för att hon ska ha penslar och trasor lätt tillgängliga om hon tex står uppflugen på en stege och målar.

Jag som är en riktigt ”återanvändare” syr av gamla lakan och restbitar av andra tyger.

Vi har ju kommit på att alla hennes klasskamrater kommer att vilja ha sådana verktygsbälte och att jag då kan ta 300 kr/st för dem!
Och gudarna ska veta att jag verkligen skulle behöva de pengarna!!

Det märks att allt blivit dyrare och det är så det skriker i slutet på varje månad (Eller runt den 18:de i mitt fall eftersom det är då min pension kommer!)
Både katten och jag får sutta på ramarna då.

Som tur är brukar jag ibland tvätta åt en kompis och får betalt för det.
Det löser sig alltid på något sätt, det vet jag.
Och att vara superekonomisk hela månade klarar jag inte! Då blir jag så deppad att allt lika gärna kan vara. Jag måste få unna mig lite god mat ibland.
Och gudarna ska veta att några andra större utsvävningar gör jag inte!
Har inte varit iväg på nån semester överhuvudtaget på de senaste 4 åren! Och innan dess åkte jag mest bara iväg och hälsade på nån kompis. Utomlands har jag inte varit på säkert 10 år eller mer!
Köper inte en massa kläder eller skor.
Har ingen dagstidning, unnar mig istället Illustrerad vetenskap och två olika korsordstidningar.
Byter inte mobiltelefon varje år och har kontantkort i den jag har. Kostnade för mobilsamtal och sms är kanske 20-30 kr/månad!

Jag lever inte direkt nåt lyxliv som synes! Men får jag inte unna mig god mat, ja då kan jag lika gärna tacka för mig och gräva ner mig direkt!!

Koncentration

Publicerat: tisdag 9 september, 2008 i funderingar, livet och döden, teater, trötthet

Koncentrationen tog tydligen slut någonstans under kulissmålandet!
Försökte lyssna på en ljudbok precis men tappar vartannat ord och måste lyssna om och om igen. Till slut insåg jag att det var helt meningslöst och stängde ner skiten!

För ovanlighetens skull har jag målat kulisser ikväll 😉
Men nu är det inte mycket kvar att måla och väl är väl det eftersom premiären är om 17 dagar!!!

Det bli lite mer målat i morgon. Torsdag, fredag repar jag. Kanske målar jag lite innan!? Får se vad orken räcker till.
Lördag ska jag på bouppteckning efter min mormor. Vi har skjutit upp det ett flertal gånger men nu ska det äntligen bli av! (hon dog i januari)
Inte för att det finns några pengar kvar direkt men man måste ha bouppteckning ändå när det finns pengar kvar i dödsboet.
När min farmor dog fanns det inte pengar så det räckte till att täcka upp begravning och gravsten. Då gick socialen in och då behövdes det inte göra någon bouppteckning.

Nu fick jag totalt hjärnsläpp och det blev alldeles svart i hjärnan. Lika bra att sluta!