Arkiv för september, 2008

Rumpnissar!

Publicerat: söndag 7 september, 2008 i fibromyalgi, funderingar, gnäll, kreativitet, mående, teater, trötthet

Har ni en aning om hur mycket ett gäng ”rumpnissar” som väntar på att få göra sin scen, som ligger som sista scen i ett första genomdrag, kan låta och surra runt?
Det är inte lätt att hålla reda på dem och försöka hålla dem sysselsatta och se till att inte någon försvinner på vägen!

Hur detta ska gå när vi väl är på teatern och när föreställningarna ska spelas, återstår att se.
Förslag har kommit på att vi låser in dem i teaterkällaren och släpper ut dem genom sufflösluckan när de ska gör entré 😉 .
Mitt förslag är en vallhund som håller dem i samlad flock så inte någon bryter sig lös ;P

Nåväl, man kan säga att jag är tröttare än trött, luktar illa och har magkatarr!
Doften går väl snabbt att avhjälpa. Tröttheten och magkatarren är något mer besvärligare.
Magkatarren beror på för mycket smärtstillande under för lång tid samt för mycket snabbmat och pastasallader.
Tröttheten…ja den hänger väl lixom med det andra i bakhasorna!

Nu ska jag i alla fall försöka äta något snällt mot magen. Det blir kokt lax och potatis!

Annonser

Fredag

Publicerat: fredag 5 september, 2008 i funderingar, trötthet

Nyklippt, trött och färdig för sängen!

Smältande is!?

Publicerat: onsdag 3 september, 2008 i funderingar

En liten undran om reklam:
Vem fan vill se en isshow där isen smälter?

Luft slut!

Publicerat: onsdag 3 september, 2008 i fibromyalgi, gnäll, humor, kamp, känslor, mående, smärta, trötthet

Idag gick luften ur mig precis!
Skulle hjälpt till att måla kulisser men har så ont att det bara inte gick!
Det är fan en kraftansträngning att bara finnas till!
Jag försöker att inte ha dåligt samvete men det gnager ändå 😦

Humöret påverkas oxå. Igår var jag på styrelsemöte (dansen blev inställd!!) och brevid mig satt B och tuggade tuggummi. Speciellt ljudet av tuggummi gör mig halvt/helt galen!
I normala fall om jag är någotsänär utvilad kan jag behärska mig. Igår kändes det som om hon stod inne i mitt huvud och ljudet gick rakt in i mitt nervsystem. Ljudet känns som 165 Db och jag var nära att flyga på henne och slå ihjäl henne!!
Bad henne att hon om möjligt kunde låta bli at tugga. Hon blev stött (som vanligt när jag ber någon låta bli att tugga tuggummi!).

Höll oxå på att bli tokig på alla de andra ”kärringarna” som tjattrade i munnen på varandra!
Det väcks en väldigt primitiv urtidskänsla hos mig och hela mitt system ställs in på ”Döda”!!!
Alla såna där småljud, typ vatten som droppar, folk som smaskar eller sörplar, tuggande, trummande med fingrar osv väcker mer eller mindre dessa känslor. Jag hör dem lika starkt jämt det är bara min förmåga att behärska mig som skiljer.

Jag har alltid varit känslig för dessa ljud och vänjer mig aldrig vid dem.
De är alltid lika hemska och kan jämföras med när någon drar med naglarna över svarta tavlan, vilket i stort sett alla människor tycker är bland det hemskaste ljud som finns!

Det är precis som om ljud som kommer stötvis är värre. Fläkten på min dator, som jag vet irriterar många, stör mig inte. Det ljudet är mer konstant och påverkar mig inte alls på samma sätt!?

Orkade ta mig in i duschen nyss så jag luktar i alla fall inte illa!
Har tagit fram laxfileér och ska försöka laga mig en riktig måltid vilket jag egentligen inte ätit på ett tag nu! Det har blivit sånt som inte behöver nån ansträngning alls att tillaga och ändå har det tröttat ut mig precis!
Jag är inte den som kommer hem efter en lång dag och ställer mig att laga mat! Det blir pasta och korv på sin höjd. Kan inte laga mat och äta när jag känner mig stressad. Får bara kväljningskänslor och det slutar alltid med att jag äter två tuggor och slänger resten!

Nu ska det bli ris och ugnsstekt lax och en sallad.

Urlakad lutfisk

Publicerat: tisdag 2 september, 2008 i gnäll, kreativitet, teater, trötthet

Känner mig något mer urlakad än en bit sladdrig lutfisk!
Idag har jag vilodag från kulissmålandet men ska iväg på dans, med kvinnan jag är kontaktperson för, ikväll.
Har istället ägnat de senaste timmarna till att lägga in annonsen för teateruppsättningen på vår hemsida.
Av någon outgrundlig anledning ville inte min dator känna igen filformatet på annonsen!!??
Pratade med B som gjort den och det visade sig vara en helt vanlig pdf-fil!
Så när jag väl talade om för datorn vilket program den skulle öppna med var det inga problem. Varför den inte själv lyckades luska ut vilket filformat filen var är väl inte större idé att spekulera i! Som tur är har jag inget större behov av att få veta VARFÖR saker gör på ett visst vis! Jag ägnar istället min kraft åt att det löser sig till slut!

Nu blir det en stund på soffan!