Vemod

Publicerat: söndag 21 december, 2008 i Dikter, kreativitet, ord, själ, sorg
Etiketter:,

Ibland finns bara vemodet, ledsenheten och sorgen där
Utan egentlig orsak

Den bara bor i bröstet
Som en liten mjuk hasselmus eller en taggig igelkott i vinterdvala
Rör lite på sig ibland

När hasselmusen rör på sig känns vemodet
som en mjuk, lätt obehaglig smekning,
med en lätt rysning, över ett mycket känsligt område

När igelkotten snurrar ett varv i sömnen river ledsenheten mer
som en hård och obehaglig borste mot huden
Den lämnar svidande röda märken efter sig

När de båda rör sig samtidigt är det sorgen som ger sig tillkänna
Den oförklarliga, obehagliga känslan av total ensamhet och utsatthet

kommentarer
  1. Daniel skriver:

    Fin dikt som vi alla känner igen oss ibland!
    Kram

  2. Veronica skriver:

    Känner igen….
    Du beskriver känslan så fint!
    Glöm inte att du är värdefull vännen!
    KRAM!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s