Triggare

Publicerat: lördag 4 april, 2009 i ångest, galenskap, kamp, kaos, mående, smärta, stress, utanförskap

Vissa ljud triggar mig oerhört.
Och av dessa ljud är det nog tuggummituggande som triggar mest!
Det räcker att jag ser någon tugga tuggummi för att hela min uppenbarelse ska trigga igån nån slags ”döda-instinkt”!

Det finns gånger på bussen då jag måste stoppa öronproppar i öronen, om jag inte har med mig min mp3, och blunda så jag slipper se eländet.
Det väcks verkligen en ”döda-lust” i mig.
Jag får nästan hålla mig i sätet för att inte flyga på person(erna), slita tuggummit ur käften på dem och köra ner det i halsen på dem så de kvävs!!!

Det är ALLTID lika jobbigt att se och höra det. Det enda som skiljer från gång till gång är min förmåga att kontrollera mig själv. När jag mår sämre minskar förmåga till kontroll och hantering och då hjälper det knappt att varken blunda eller bli ”döv”. Jag VET att någon tuggar och jag är på väg att bli en ”dödsmaskin” som slår vilt omkring mig och är beredd att göra vad som helst för att eliminera källa till irritation.
Det triggas igång en väldigt primitiv känsla av ”fly eller fäkta”, nån känsla som härstammar i den totala urmänniskan utan språk.

De finns de som säger att jag måste kunna vänja mig vid detta, tuggummituggandet alltså, om jag bara utsätts för det tillräckligt mycket. Men det vore som att vänja sig vid ljudet av naglar skrapande mot svartatavlan, och det tycker ju de flesta är rena rama tortyren! Jag tror inte det finns så många som skulle vilja vänja sig vid det ljudet!?

Att säga till nån som tuggar tuggummi, att vänligen sluta med det, är tydligen ett stort intrång i den personliga integriteten och väldigt stötande! Det är i alla fall så jag har blivit behandlad när jag bett någon sluta tugga!

Jag har suttit på föreläsning utan att kunna uppfatta ett ljud av vad som sägs enbart för att min bänkgranne tugga tuggummi. Jag har vandrat fram och tillbaka på tåget eller suttit inne på toaletten i evigheter bara för att den som suttit brevid mig tuggat tuggummi. Jag har suttit med handen framför ansiktet för att slippa se folk tugga tuggummi på film (framför allt amerikanska sådana!)

Tidvis isolerar jag mig helt för att slippa utsättas för denna tortyr.
Det visas väldigt lite förståelse för mitt problem.
Och just nu tycks var och varannan människa tugga tuggummi med ÖPPEN MUN!!!!

kill, kill, kill, kill…………..

kommentarer
  1. Mia skriver:

    Bara lider med dig och nickar förstående! Just tuggummituggande och små barn som skriker (1-4 års ålder) gör mig stel av fasa och f-bannad av lidande! I stort sett alla oförutsedda ljud som jag själv inte kan påverka blir enorma i mina öron. Jag kan inte gå på konferens eller föreläsningar, för allt jag hör är harklingar, hostningar, snörvel, prassel, skrap. Och alla dessa jädra lukter! Röklukt, svett och vitlöksdoft från munnar gör att jag måste flytta på mig eller kräkas.

    Fan…är det vi som är direkt galna eller behöver världen ta lite mer hänsyn?

    Jag har ofta diskussioner med en viss vän ang röklukt. Hon påstår att jag är så känslig bara för att jag varit rökare själv i tonåren fram till jag var 20. Det är inte sant! Jag kräktes av röklukt redan som liten pga en piprökande far. Jag måste faktiskt hålla andan om det luktar rök i hissen i vårt hus. Jag stänger fönster om nån granne står på balkongen och bolmar för känslan av kvävning blir så total.
    Och när jag rökte själv var det inte för att det var lugnande eller gott. Jag gjorde det för att alla mina vänner bolmade! Fy fan så dumt…

    Jag sympatiserar så totalt med dig!
    Kramen…

  2. catwomankitty skriver:

    Jag har insett att hos mig är det just ljud som är ”oregelbundna” som är mest störande. En fläkt som brummar på i samma ton hela tiden är inte på långa vägar lika jobbig som tex regndroppar mot fönsterblecket!
    För att inte tala om tickande klockor! När jag var yngre, då det inte fanns annat än mekaniska klockor som tickade, gick jag upp och lade min väckarklocka längst in i underklädeslådan, för att slippa höra fanskapet ticka!! Jag kunde inte sova annars! Har även periodvis svårt att somna om jag hör mina egna hjärtslag!! Hjärtslag finner jag på inget vis lugnande utan blir mer eller mindre fysiskt illamående av!!??

    Galen? ja…..kanske!

    Kram

  3. Patrik skriver:

    Jag blir galen t o m när min älskade tuggar tuggummi. Och hon vet det. Och fortsätter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s