Ofta när jag läser vad andra skriver, hur de kan analysera och gå på djupet i tankar, och dessutom uttrycka dessa tankar, kan jag känna mig helt ytlig och urdum!
Min hjärna tycks inte fungera så.
Om jag skulle försöka mig på detta skulle jag ”tappa bort mig” ganska snabbt och jag skulle inte veta vad jag menar eller vad jag är på väg!
Samtidigt blir jag helt förstummad och förvånad över att andras tankar kan gå så!?
Min hjärna tycks inte funka så alls!
Den har inget som helst behov av att analysera situationen. Inte heller analysera det som hänt.
Den vill bara finnas i nutid och ”flyta med”
(den kan inte ens försöka förklara på ett vettigt sätt vad jag menar för redan här känner jag att jag tappar bort mig och inte vet vad det är jag försöker säga!!)

Det stör mig iofs inte att jag fungerar som jag gör. Det är egentligen när andra vill ifrågarsätter det som det blir till ett problem. Som tex när jag jobbade och vi hade medarbetasamtal.
Den obligatoriska frågan kom ju alltid: Vad ser du dig om 5 år?

Jag ser mig inte alls om 5 år!
Jag ser mig bara här och nu!
Varken då eller sen.
Inga framtidsdrömmar.
Inte på väg någonstans.
Inte sträva efter att utvecklas.

Jag funkar bara inte så!
Däremot känner jag att jag utvecklas om jag tar saker som de kommer.
Jag lär mig bäst om jag inte bestämt mig för att lära mig något utan om jag ”bara gör det”
Jag lär mig på mitt vis och det är inte alls säkert att jag lär mig det ”som man borde”.
Jag är tex ganska övertygad att om jag gått en massa datarkurser så hade jag inte kunnat så mycket om datorer och sånt som har med dem att göra, som jag kan nu.
Jag HATAR pekpinnar!
Jag tror att bara tanken på att saker måste göras på ett visst sätt får mig att sätta hälarna i marken och sträva emot!
Jag gör och lär mig på mitt vis och om det visar sig att det är ”fel” så skiter jag i det!!

Jag klarar liksom inte av att leva på något annat sätt.
Och kanske är det en av orsakerna till att jag håller mig mycket för mig själv.
Jag känner inte igen mig i andras beteende och tänkande.
Det är först i jämförelse jag blir ”konstig”, inte för mig själv!

ensam

kommentarer
  1. Mia skriver:

    Å så tänker jag att det är en himla tur att vi alla inte är djupa. Att inte kunna redogöra i detalj för sina reaktioner eller vad man tror eller tycker om diverse innebär ju inte att man är ytlig? För det tror jag inte alls att du är. *hävdar bestämt*

    Kram från mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s