Släkten!

Publicerat: tisdag 15 september, 2009 i fascinerande, funderingar, livet i största allmänhet, livet och döden, släkt/familj, tankar, tänkvärt

Blev för några år sen ”förskjuten” av mina brorsdöttrar.

De, tog efter min pappas död, över våran sommarstuga.
Ett ställe där jag hade tillbringat i stort sett alla min somrar sen jag föddes.
Vi flyttade ut dit när skolorna slutade och flyttade in till stan när skolorna började igen.
Stugan låg bara 1,5 mil utanför stan så mina föräldrar pendlade till sina jobb.
Mina farföräldrar tillbringade sina somrar där oxå, så när mamma och pappa jobbade var det farmor som tog hand om oss. Vilket hon iofs gjorde även hemma i stan.

Eftersom min bror dog -87 så ärver hans barn hans del i arvet efter våra föräldrar.
Så både när min mamma dog och när min pappa dog har de varit med och delat på arvet.

Min syster var inte alls intresserad av att ha en del i stugan. Mina brorsdöttrar ville ha den ensam annars varde inte intresserade. Jag skulle jag varken skulle haft ork eller råd att ha den själv, så det blev att flickorna köpte ut min syster och mig ur stugan.
Till saken hör att bägge två bor 30 mil härifrån och det är min svägerska och hennes sambo som tillbringar den mesta tiden på stugan!

För 4 år sen frågade jag om jag kunde få låna stugan en vecka nångång under sommaren.
Först mailade jag och frågade. Fick inget svar.
Till slut slängde jag iväg ett sms och frågade.
Fick till svar, att det gick inte!
Dels skulle de vara där och så hade de hyrt ut nån vecka och sen skulle ju min svägerska och sambo vara där!

Hade inte riktigt väntat mig det svaret och blev oerhört ledsen och sårad.
Skickade ett sms tbx där jag skrev ungf: ”Tack så hemskt mycket! Jag förstår att jag inte tillhör familjen längre.”

Den av flickorna jag skickade till är ganska känslig och hon blev ju klart ledsen hon oxå.
Fick dagen efter ett mail från min andra brorsdotter. Hon var skitförbannad och tyckte att om det var så att jag inte tyckte jag tillhörde familjen längre så var det mitt problem. Dessutom skulle jag sluta att lägga mina problem på andra.

Sen dess har jag bara träffat båda två på farmors begravning, som var kanske 1½ månad senare.
Den yngsta träffade jag på mormors begravning för 1½ år sen.

För två år sen gifte  den äldsta, L, sig. Jag var INTE bjuden på bröllopet, men min syster var!
Jag fick reda på att de gift sig,2-3 veckor efter bröllopet, av bonden som äger marken där stugan ligger!

Genom lite olika slingriga vägar, på bl a Facebook, har jag fått veta att även den yngsta, S, har gift sig.
Inte heller det bröllopet var jag bjuden på. Misstänker dock att syrran var det eftersom hon inte har hört av sig på hela sommaren! När L  hade gift sig och jag pratade med syrra och sa: ”Hörde du hade varit på L´s bröllop!” svarade hon blixtsnabbt : ”Ja jag blev bjuden och gick. Det får du ta med dem!” Jag kunde riktigt se nävarna i försvarsställning!

Nu har jag även fått reda på att L har fött en pojke nu i september! Men ingen har meddelat mig om det!

Jag är i alla fall sån att jag inte direkt orka eller tycker det är nån mening att lägga ner en massa negativ energi på att älta detta! Är det så de känner så är det inte så mycket jag kan göra åt det.
Jag bara accepterar att det är så och låter inte bitterhet äta upp mig.

Jag lever för stunden och bryr mig inte så mycket om varken då eller sen. Jag vägrar att låta mig förgiftas av hat!
Jag flyter med i livet och är nöjd med det.

Men visst kan jag tycka att det är synd!

Annonser
kommentarer
  1. Det är ju väl att du inte låter deras småsinthet sänka dig, men att det måste kännas urtråkigt förstår jag mer än väl. Ditt vältaliga inlägg bara stärker mig i min uppfattning att biologiskt släktskap inte garanterar vänskap eller lojalitet. Själv är jag ju förskjuten av alla sen 92 och är desto lyckligare över mitt nätverk där ingen är släkt men alla är valda av mig och har valt mig. Det är en riktig klan och där har du en hederplats.

    Varma tankar och kramar så många du vill ha och behöver, samt en vänlig buff med nosen.

  2. catwomankitty skriver:

    Nä biologiskt släktskap garanterar verkligen inte vänskap och lojalitet! Min syster och jag tex har aldrig dragit jämt och kommer aldrig att göra det! Vi är så totalt olika och har helt olika värderingar. Vi har aldrig tytt oss till varann.Och jag kan faktiskt inte säga att jag älskar henne eller ens knappt gillar henne!!?? Men som sagt vad, jag är begåvad med att kunna skaka av mig det mesta (som väl är) och inser att det är inte värt att älta saker.
    Buff med nosen tbx 🙂
    Kram

  3. Mia skriver:

    Läst, begrundat och säger bara: släkten är värst! Passar du av en eller annan anledning inte in i deras världsbild så kan man hälsa hem. Jag tror egentligen inte att du missar något -men det gör dom!

    Kramen

  4. […] mig än litterära priser och diamanttiaror. Om det här med släktband skrev Catwomankitty nyligen här och idag tänker jag på det […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s