Det talas ofta om att man ska ha strategier för olika saker som kan vara jobbiga.
Och det är möjligt att det funkar för andra men min hjärna verkar inte tycka att det passar mig!?

För det första skulle jag ändå inte komma ihåg vilken strategi jag skulle ha!
Jag skulle få gå omkring med en lapp där jag måste läsa för att veta hur jag skulle göra i de olika situationerna.
Dels har jag oerhört svårt att tänka igenom en hel situation och veta hur jag skulle lägga upp en strategi.
Jag har nästan ingen förmåga att tänka igenom en situation från A till Ö.
Jag kan bara tänka högst två steg framåt.
Till och med med saker jag kan. Allt går i etapper.
Allt annat gör mig superstressad och sannolikheten att jag avstår att göra det är högre än om jag hantera situationen allt eftersom den kommer.
Det är sällan jag ”lär av mina misstag” heller.
Det tar i alla fall OERHÖRT länge för mig att göra det.

Det finns så många praktiska saker som, om jag börja tänka efter, inte klarar att göra. Men om jag gör dem utan att tänka funkar det!?
Och det är saker som jag verkligen kan!! Och har gjort hur många gånger som helst!
Som att starta upp och spela tetris på min gameboy.
Börjar jag tänka på hur jag gör trycker jag bara på fel knappar och har inte en ”clue” om hur jag ska göra.
Stänger jag däremot av mitt tänkande och låter kroppen ta över så är det inga som helst problem!
Detsamma gäller med många saker vid datorn oxå. Börjar jag fundera över HUR jag ska göra så ”tappar” jag bort mig och klickar runt som en galning utan att egentligen veta vad det är jag ska göra!?

Och det är väl därför jag så ofta tappar bort mig när jag ska skriva om saker som kräver en tankebana.
Så här långt kom jag denna gången!
Nu har jag tappat tråden och kan inte längre fortsätta och veta att det blir något sammanhang av det hela.
Jag skäms ganska mycket över detta eftersom det får mig att verka väldigt ytlig.
Jag undviker ofta att ge mig in i några större diskussioner eftersom jag aldrig kan slutföra en hel tankebana och min åsikt verkar mest bara som ………ingenting! Den är bara tom!

Annonser
kommentarer
  1. tristess skriver:

    Vilken tur att det kan skötas via automatik, när inte kropp och hjärna vill samarbeta. Jag vet precis vad du menar, tror jag iaf. Vi har väl skilda svårigheter, man liknande symtom. Min hjärna spretar oerhört och mina tankar och min planering är i totalt kaos mellan varven. Adhd, bipolär m.m. listan kan göras lång.

    En sak håller jag inte med dig om, och det är att det kan tänkas finnas ngn ytlighet förknippat med dig. Jag får inte ihop det. Jag med min spretande hjärna förstod mkt väl vad du ville förmedla(tror jag iaf), och jag har följt dig under året jag bloggat. Men serru ytlig är det minsta en kan säga om dig. Jag däremot kan vara ytlig, du har säkert förstått via AK:blogg att jag följer allt som skrot går på tv, Idol, Dansbandskampen, Robinson, listan kan göras lång. Det är ytligt, men jag kan kosta på mig det. Jag har bara djupa och analyserande vänner som inget lämnar åt slumpen, så jag vilar och underhåller mig med allt möjligt tjafs, med det sagt är inte att jag tycker om allt jag ser.

    Om du menar att du tror du upplevs ytlig irl, för när jag tänker efter så var det så du skrev, så tvivlar jag även på det, bara en känsla jag har.

    Jag gillar din blogg, du är ofta kortfattad, men innehållsrik.

    Kram kära CW

  2. catwomankitty skriver:

    Tack kära Tristess för din kommentar.
    Det är möjligt att andra inte ser mig som ytlig, men jag vet att jag alltid själv har upplevt mig själv som ytlig i jämförelse med många andra. Varför vet jag inte!? Kanske för att jag har svårt att analysera saker som andra tycks kunna göra.
    Det här med att inte kunna hålla tråden gör nog sitt till oxå. Nåja, det är ju som det är med en och inte så mycket att göra åt 😉

    Varma tankar och så många kramar du vill ha och behöver

  3. Kära damerna,
    ni är så coola. Jag fick tre tankar när jag läste inlägget och era kommentarer:

    1. Det här med att kunna analysera tycker jag inte alltid är av godo. Hahaha! Har man levt i lesbiska relationer, eller överhuvudtaget rört sig i den s.k. kvinnorörelsen, så har man ofta fått uppleva att allting, minsta detalj, ska plockas isär och analyseras sönder. Ingenting blir kvar till slut och där sitter man och känner sig fullständigt uttjatad och urless på hela alltet. Om jag idag skulle höra ”nej, nu får vi ta ett snack” eller ”nu behövs det en runda här” då skulle jag fly skrikande. För mig är det ett tecken på ett större djup och en större säkerhet att kunna ta saker för vad de är och inte hela tiden definiera allt till förb*nnelse.

    2. Hålla tråden är inte nödvändigt om man har en lyssnare och samtalspartner som är lika flexibel. Det är då det blir spännande och händer saker!

    3. Om man skulle försöka tänka på vad man gör, verkligen tänka fokuserat och formulerat och i detalj, när man är i vattnet och simmar, då tror jag man skulle sjunka som en sten.

    Men det är min enkla mening! 😀
    Kramar i mängd till er bägge!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s