Ensam…. eller?

Publicerat: torsdag 24 december, 2009 i fascinerande, funderingar, livet i största allmänhet, själ, tänkvärt

Jag firar jul ensam…men jag känner mig inte ensam!

Visst kan jag välja att tycka synd om mig själv som inte har någon att fira jul med……
ELLER…..så kan jag välja att göra det till en bra dag för mig själv.
Jag kan laga nån god mat som jag gillar, tända en massa ljus njuta av lugnet.
Det är ofta en massa bra program på tv så jag kan underhålla mig med det om jag vill.
Eller så kan jag läsa eller lyssna på en bra bok, spela skön musik och njuta av det.

Ja, jag kan göra det jag själv anser som något lungt och harmoniskt för mig.
För mig är det mer julefrid än något annat.
Jag tycker faktiskt inte speciellt synd om mig.
Jag tycker jag är privilegierad som kan ta tillvara det ”lilla” i livet och vara nöjd med det.

Jag har tak över huvudet, jag har råd att köpa mig mat, det råder inget krig utanför min dörr, jag är inte förföljd eller torterad. Jag har egentligen allt jag behöver och är nöjd med mitt liv. Jag känner ingen bitterhet över att livet blev som det blev. Jag lever för dagen och tar den som den kommer.

Om inte det är julefrid så vet jag faktiskt inte vad som är det!!??

Annonser
kommentarer
  1. Jag instämmer helt! Och om du inte är en kvinna med stor livsvisdom så vet jag inte vem som är det. Alla borde läsa det här inlägget. Människor springer runt och stressar och jagar efter nåt som ska göra dem lyckliga, eller lite mindre olyckliga, och under tiden försvinner deras liv bakom dem. Och plötsligt slår det dem: vart tog det vägen?
    Lyfter på kepan och önskar god fortsättning!

  2. catwomankitty skriver:

    Tack kära AK!
    Jag har aldrig riktigt klarat av att ha tusen bollar i luften som många andra tycks ha! Jag är nog en person som bara ägnar mig åt en sak åt gången. mer klarar min hjärna inte av!

    Minns tex på 80-talet när både Dynasti och Falcon Crest gick som tv-serier. I början tittade jag på bägge men insåg efter ett tag att jag blandade ihop karaktärerna och till slut inte visste vilken som hörde hemma var. Då slutade jag titta!

    Min kropp reagerar så starkt på stress att jag omöjligt kan stressa! Visst skulle det gå under en väldigt kort period men ganska snart slutar både kropp och knopp funka! För att jag överhuvudtaget ska kunna fungera någotsånär som måste jag ta saker som de kommer och inte leva ”sen”, om en vecka eller ännu längre fram! Nu är faktiskt det enda som gäller för mig och har nog så alltid gjort.
    Det är väl kanske därför jag i stort sett alltid känt mig annorlunda mot andra.

    Nåväl, nog med analyserandet! Lyfte kepan och önskar god fortsättning tbx!

    Varma tankar och så många kramar du vill ha och behöver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s