Gå på känsla

Jag har alltid varit ganska impulsiv och gjort mycket dumma saker utan att tänka en tanke.

På en semester i Benidorm 1980 träffade jag en massa folk från västkusten, närmare bestämt Göteborg och Kungälv.
Även en kille från Stockholm.

Några veckor efter vi kommit hem från semestern ringer killen från Stockholm mig och frågar om jag vill hänga med på fest i Kungälv.
Givetvis svarar jag ja på stående fot!
Jag var inte 100% säker på att jag visste vilka tjejerna, som skulle ha festen, var men jag trodde att jag hade en svag aning i alla fall! Det räckte för mig!
Jag visste i alla fall vem killen från Stockholm var!
Samtalet kom väl typ på tisdagen eller omnsdagen och på fredagen sätter sig undertecknad i en bil och kör mot Göteborg! Hamnar mitt i fredagsrusningen och hade ingen riktigt koll på hur jag skulle köra för att komma till Kungälv.
ovan som jag var vid sådan stor trafikrusning och flerfils vägar, samtidigt som jag skulle försöka ha koll på VART jag skulle köra, åkte jag nog en omväg på typ 3 mil innan jag lyckades navigera mig på rätt håll och i rätt fil!?

Väl framme i Kungälv ringde jag tjejen jag skulle bo hos, från en telefonkiosk. (detta var långt innan mobiltelefon var var mans egendom och dessutom vägde de som fanns typ 5 kg och fick bäras i axelrem!!) Fortfarande är jag inte helt säker på vem tjejen är men det bekymrar mig inte speciellt mycket. Visste i alla fall att hon hette Monika!
Fick adress och vägbeskrivning dit och när jag kommer fram och börjar leta inser jag att jag inte vet vad hon heter i efternamn och det fanns fler vars namn började på M i trappuppgången!!??
Står utanför och ser henne plötsligt i fönstret! DÅ känner jag igen henne och VET för första gången VEM det är jag ska till!

Nåväl, festen blev lyckad och jag åkte flera gånger upp till M under åren som följde.
På en fest flippade en av festdeltagarna ut totalt och började hota folk med kniv.
Alla blev givetvis skiträdda…..utom jag då förstås, som gick fram till killen och sa: Om du ska sticka kniven i folk så kan du ju börja med mig!

Killen blev ganska paff och jag kunde sen prata med honom. Han mådde ju inte speciellt bra som man kan förstå!
Allt löste sig till det bästa.

När jag berättade detta för min terapeut, många år senare, sa hon: Men vad tänkte du på när du gjorde så?
Och mitt svar blev: Jag tänkte nog inte alls! Det bara kändes rätt att göra så!

Det är nog ganska typiskt mig! Så ofta som jag bara handlar på känsla utan att tänka på VAD som  skulle kunna hända!
Faktum är att om jag ska börja tänka på för och nackdelar med olika saker ju mer osäkrare blir jag! De gånger jag har, på inrådan av andra, börjat spalta upp för och nackdelar, blir jag så osäker att det hela slutar med att jag avstår, från vad det än nu må vara!
Så jag fortsätter att agera utifrån känsla, intuition eller vad man nu väljer att kalla det.
Det får mig att må bäst och passar mig bäst.
Och även om jag numera kanske inte utsätter mig för sådana situationer som jag gjorde under den festen, så skulle jag förmodligen handla likadant…..om det kändes rätt!