Arkiv för kategori ‘liten’

Ledsen

Publicerat: måndag 17 november, 2008 i kamp, känslor, ledsenhet, liten, livet och döden, Saknad, själ, smärta, sorg, tankar
Etiketter:,

Såg ett program på tv i kväll, ”Cold case”, som gjorde att jag blev så ledsen och började gråta.
Tror det var sorgen efter en ”överlevare” som inte orkade mer och tog sitt liv förra veckan, som kom upp.

Varför gör människor varandra så illa att vissa inte orkar leva med den smärtan h*n blivit tillfogad?

Jag gråter för alla som utsätts för övergrepp, i vilken form det än må vara.

teardrop

Det finns….

Publicerat: lördag 15 november, 2008 i ångest, dystymi, kamp, kaos, känslor, ledsenhet, liten, mående, själ, smärta, sorg, stress, tomhet, utanförskap
Etiketter:, , ,

….dagar då jag känner ett behov av att straffa mig.
idag är en sådan dag!
Därför kommer jag att isolera mig från omvärlden över helgen.
Bespara världen mina misstag.

Sen kan jag gå vidare…….

Undrar när jag ska lära mig att förbereda med mat som jag kan äta de dagar jag ska iväg någonstans efter maten så att säga!

Ska ikväll träffa kvinnan jag är KP för. Jag måste ta bussen som går 17.20
Det vore ju himla bra om jag åt något ordentligt innan!
Men gör jag det!?
Näää……..Jag fixar bara lite mackor for jag blir så superstressad av att ställa mig och laga mat som jag vet att jag måste äta innan en viss tid!!

Fixar jag mat i god tid?

Näääää…….just denna dag sätter jag mig och uppdatera hemsidan jag är webmaster för!!??
Dessutom var jag tvungen att cykla ner till apoteket och hämta insulinpennan som var beställd åt mig.

Så här sitter jag nu då……..lite smnåhungrig, och bara väntar på att klockan ska bli 17.10!!!!

Visst ska vi fika dit vi ska men jag borde ju ätit något ordentligt åtminstonde en gång under dagen!

Denna jävla stresskänslan i samband med mat när jag ska iväg på något!!!!!
Och ångestnystat snurrar på bakom solar plexus!!

Blääääääää!!

….jag skulle gjort idag som aldrig blívit av!

Jag skulle tränat, gått ut med soporna, handlat, uppdaterat en hemsida jag är webbmaster för……
Det finns säkert mer saker jag skulle gjort som inte blivit av!

Vad har jag då gjort?
Ätit frukost, duschat, klätt på mig, lagat lunch och suttit vid datorn och gjort allt utom jobbat med hemsidan som behövdes uppdateras!!

….singlar just nu ner här!

Man har inte direkt lust att gå ut för det är bara några minusgrader och de känns mera råa och kalla än vad 10-15 minus gör!

Pular lite hemma idag. Hade tänkt att träna men insåg att min stressnivå behövde en dag hemma utan att passa en enda tid eller behöva ge mig iväg.
Klumpen i magen sa mig detta!
Jag måste ha någon dag i veckan där jag inte behöver ge mig iväg ut. Annars blir jag superstressad och tycker att jag aldrig får bara vara.
Det är oerhört viktigt för mig att ”bara-vara”. Utan ”bara-vara” faller jag ganska snabbt ner.
och eftersom teatrandet tagit så mycket av min tid de senaste månaderna ligger jag efter med ”bara-vara” och är extra stresskänslig nu.
Det är då det lilla ”ångestnystandet” med vassa taggar snurrar bakom solar plexus. Tar jag inte hand om det nu snurrar det sig större och större och livslusten minskar och minskar. Det svarta trycker undan det ljusa till hela själen är fylld med svart livsleda!
Och det vill jag verkligen inte ha!!

Som en död sill…..

Publicerat: torsdag 3 juli, 2008 i liten, sy, trötthet, väder

….känner jag mig mest i denna värmen!
Sov till kl 12 idag!!!
Är mer eller mindre medvetslös i morgonvärmen. Helt omöjligt att hålla ögonen öppna så länge att jag vaknar till och orkar ta mig ur sängen!

Har sen sytt lite, lagat lunch, sytt igen, cyklat iväg å bada framåt kvällskvisten, lagat middag, surat över dator som inte vill ansluta till internet men som jag inte orkat göra något åt……..

Nu är jag som en död sill igen och imorgon börjat allt om igen!!!

Synd

Publicerat: lördag 12 april, 2008 i kamp, kaos, känslor, liten, Saknad, utanförskap

Idag är en såndär dag då jag tycker synd om mig själv för att ingen behöver mig och därmed är jag helt ensam!
Jag vet att det är en dödssynd att känna så.
Så lixom för att kompensera den känslan så blir min kropp tung och sömnig. Ögonlocken känns som de väger 1 ton var. Kroppen vägrar lyda och varje försök till finmototrisk rörelse blir klumpig och inte alls finmotorisk. Som en gammal okallibrerad rostig robothand som i stället för att plocka upp ägget krossar det med en ryckig rörelse och helt utan någon känsla.

Att försöka ta mig ut och träffa andra hjälper föga. Känslan förstärks och blir till ett crescendo av hånande röster som skriker: syndare, syndare!

Den bästa hjälpen brukar vara att sova. Lixom hibernera och låta känslorna lugna ner sig i skydd av mörkret av vilan

Ibland har jag så många bra tankar i huvudet men om jag försöker ”slutföra” dem tappar jag bort dem och hittar inte tillbaka till dem!
Under ett samtal kan jag tappa bort mig och förstår plötsligen inte vad den andra säger.
Läser jag ett längre stycke (och med längre menar jag 10-20 meningar!) skriven text tappar jag bort mig ibland orden och meningarna slutar betyda något. Jag ser bara orden var för sig och kan lixom inte binda samman dem till betydande meningar.

redan här jag tappat tråden i min egen text!!

Det är tämligen frustrerande och tröttande.
Jag känner mig ganska korkad.
Jag känner mig som drivved som ibland har landkontakt men oftast driver ut på det öppna havet och därmed slutar vara i ett sammanhang.
Greppet om tråden försvinner och jag vet aldrig när jag hittar det igen.
Tröttheten tar i stället ett kraftigt grepp om mitt huvud och jag försvinner bort i dimman.

Va fan…….

Publicerat: torsdag 17 januari, 2008 i gnäll, kamp, känslor, ledsenhet, liten, mående, ord, själ, utanförskap

Varför kommer man alltid på efteråt vad man ska säga när någon är otrevlig mot en?

Ringde till öron,näsa,hals idag eftersom jag fortfarande har jätteont i halsen och måste ta mycket smärtstillande för att kunna svälja och äta.
Jag ringde dit för att få rådgivning, och sköterskan tyckte efter lite velande hit och dit att jag skulle komma dit så de fick titta på mig.
När jag kom dit kom jag in snabbt och fick träffa vad som förmodligen var en AT-läkare (eftersom det skulle komma ytterligare en ”äldre” läkare och titta på mig oxå!)
Allt såg okej ut enligt AT-läkaren. Den ordinarie läkare kollade oxå men hade en mycket arrogant och nedlåtande stil. Han fick mig verkligen att känna mig som en besvärlig och gnällig patient som kom dit och tog upp värdefull tid för ingenting!
Och direkt hamnar jag i försvar.
Ville egentligen förklara att jag hade ringt dit för att få råd och att sköterskan tyckt att jag skulle komma ner. Men jag fastnar i försvarsställning och alla de ord jag ville säga honom kom ut som helt andra ord.
Det är först efteråt, när jag gått där ifrån som de rätta orden dyker upp i min hjärna!

Det är sånt här som får mig att inte be om hjälp i första taget.
Jag vill verkligen inte bli betraktad som ”besvärlig och gnällig”.
Jag vill vara ”duktig och inte till besvär”
Jag SKA klara allt själv!
Jag ska definitivt inte besvära andra!

Och nu drar jag mig in i mitt skal igen. Visar inget utåt. Konsulterar bara mig själv. Och dör nästa hellre än att söka hjälp den närmaste tiden.
Allt för att inte andra ska få tillfälle att sparka på mig och tala om hur jävla fel jag är.
Om ingen ser mig kan de heller inte göra mig illa.
Det är inte andra människor/flocken som ger trygghet.
Tryggheten finns bara när jag står utanför flocken.
Flocken är den som till slut kommer att slita strupen av mig och döda mig.
Jag vet ju det och lärde mig det väldigt tidigt ändå går jag på minorna ibland och glömmer bort hur det är.

”Lita aldrig på någon annan än dig själv!”

Hatar

Publicerat: måndag 10 december, 2007 i gnäll, känslor, ledsenhet, liten, mående, tomhet, utanförskap

Idag är jag (som vanligt) ”dagarna-efter-födelsedagen-deppig”
Jag hatar att jag blir så ledsen över att inte så många kommer ihåg min födelsedag!
Jag hatar att jag, fastän jag försöker låta bli, vill tro att alla de jag skickat kort till på födelsedagen under året, ska komma ihåg och skicka till mig.
Jag hatar att det tar mig så hårt och att jag blir så jävla ledsen att jag sitter och gråter över det!
Fan vad jag hatar idag!!!!!!