Arkiv för kategori ‘ord’

Mitt behov av att uttrycka mig är väldigt litet just nu.
Precis som det alltid varit periodvis.
Jag ÄR verkligen periodare med i stort sett ALLT!
Det enda som jag alltid håller mig till är väl datorn!?

Men som sagt vad, orden finns inte. De går i alla fall inte sätta ihop till nåt meningsfyllt.
Jag kan, när jag står och diskar, ha en liten diskusion med mig själv i skallen men så fort jag tar av mig diskhandskarna och förklädet så är det mesta bortglömt och går inte att få ner som skriven text!

Har precis beställt fotopapper i linnestruktur som jag ska printa ut ett tavelmotiv på. Det är en kompis till mig som ville ha en speciell tavla. Tavlan har jag inte kvar men jag har ett foto av tavlan så det blir en reproduktion.
Skriver jag ut på papper med linnestruktur blir det mer likt en riktig tavla.

Ska krypa till sängs nu. Somnade inte förrän vid 6-tiden i morse och sov till 11-tiden, så jag är ganska trött nu.
Imorgon måste jag bege mig till Willys för lite proviantering av mat, frukt och helggodis

Ha dé!

Just nu…..

Publicerat: torsdag 4 februari, 2010 i allmänt blarr, dystymi, fibromyalgi, kropp&knopp, ord, trötthet

…..är jag inte så ”litterär”
Tänkta ord är inte så intresserade av att bli nerpräntade.
Tänker nog mest i bilder just nu.
Och lyssnar på ljudböcker!

Just nu är det  Henning Mankells ”Wallander – Den oroliga mannen”
Lyssnar på den strömmad direkt från bibblan till datorn.
Helt perfekt!
Man slipper gå till bibblan och låna och sen gå dit för att lämna tbx.

Ska iväg och handla lite mat sen. Och efter det lär jag väl inte orka så mycket mer.
Brukar vara totalt slut efter att ha varit och handlat.

…..på en ”brevbok”

Det var min kompis E som började med det.
Hon köpte skrivhäften och skrev i lite varje dag samt klistrade in bilder. När skrivhäftet var fullskrivet skickade hon det.
Det blir lite som att skriva dagbok fast man sen skickar den till någon.
Det är hur kul som helst att få en brevbok och det tar ju en stund att läsa den. Inte som ett vanligt brev som man läser ganska snabbt.

Eftersom jag har så svårt att skriva mycket för hand började jag, först innan jag hade dator, skriva på min batteridrivna skrivmaskin. Jag skrev typ en vecka och sen skickade jag iväg det till henne.
Det blev ju iofs inget häfte då utan bara en massa A4-sidor och inga bilder.
E, som då läste till sjuksyrra på annan ort,och jag skrev brev till varandra varje vecka  i ca 2½ år.

Jag lärde mig då att skriva om ingenting! Hade jag inget speciellt att skriva om , skrev jag om DET och allt möjligt annat vardagligt som man kanske inte direkt tycker är nåt att skriva om i ett brev.
Tror det är en av anledningarna att folk inte skriver så mycket brev. De tycker att de inte har något att skriva om!

När jag skaffade mig dator kom jag efter ett tag på att man kunde göra häftesutskrift och började då skriva i det formatet.  Då kunde jag ju oxå ”klistra in” bilder och clipart, vilket gör det hela mer roligare!

 

Nu skriver jag brevbok till en brevvän som jag haft i ca 18 år. Vi fick kontakt med varandra genom diabetesförbundets tidning (hon har alltså oxå diabetes)
Numera är hon småbarnsförälder och har inte tid att skriva så ofta. Vi skriver kanske till varandra 2-3 ggr om året.
Jag har inget krav på att hon ska skriva långa brev till mig som svar.
Jag skriver mest brevbok till henne för att jag tycker om det sättet att skriva på!

Dessutom behöver jag ju inte skriva klart den med en gång! Det är ju det som är hela poängen med brevbok, att den skrivs över en längre tid! För ska jag skriva bara ett vanligt brev tappar jag oftast inspirationen och det blir aldrig färdigt 😦

Nu vill dock inte min rygg sitta still här längre.
Ska göra lite övningar på balansbollen.

Ha dé!

 

Ville egentligen skriva om mammor och kärlek eller icke kärlek till de samma.
Men jag kan inte formulera mig idag.

Jag funderar dock mycket på det och har öppnat ett word-dokument så kanske, kanske kommer det något endera stunden….dagen…..året…..eller så kommer det inte alls!?

Trött är jag i alla fall och tvätta ska jag strax göra.
Sova vill jag helst eller möjligen äta choklad!!??

Diskfilosofi

Publicerat: fredag 28 augusti, 2009 i fascinerande, funderingar, kamp, känslor, mående, ord, stress, tänkvärt, utanförskap

Tydligen fungerar mitt tänkande bäst när jag står och diskar eller stryker!!??

Nåväl, nyss när jag diskade stod jag och funderade på varför jag hamnar i ordlöshet så ofta.
Då kom det en insikt till mig!
Ord är för mig något man ljuger med.
Ord är en osanning som man sätter ihop för att bli lämnad ifred.
Man sätter samman ord så som andra vill höra dem och då blir de nöjda och rotar inte längre i det som inte kan uttryckas. Eller inte uttrycks på rätt sätt.

Ord har inget med sanning att göra.
Ord är bara ord och behöver inte ha någon som helst innebörd eller omtanke.
Ord är ofta svek och inget man kan lita på.
Ord kan när som helst sluta att betyda det man trodde.
Det ett ord betyder för mig kan ha en helt annan innebörd för  någon annan.
Ord ställer krav som man kanske inte kan eller vill leva upp till.

Man kan ”döda och avrätta” med ord.
Man kan såra och skada med ord.
Ett ord kräver ofta fler ord och om de inte finns anses man som dum eller ointilligent.

För mig finns ingen skönhet i ord.
Ord är bara sammansatta bokstäver och behöver inte betyda något alls.
Orden kan oxå sluta bilda förståeliga meningar.
Orden kan bli separerade ifrån varandra och innebörden kan sluta vara det den skulle vara.

När man använder ord måste man ”veta fortsättningen”. Vet man inte det blir man genast pressad.
Det är då man hittar på något, säger de orden den andre vill höra och så kan lugnet få återkomma i min ordlösa värld.Utan-ord

Det finns…

Publicerat: torsdag 27 augusti, 2009 i allmänt blarr, bilder, livet i största allmänhet, mat, ord

….lite nya recept på ovanmolnen

Ordlösheten fortsätter.
Det är bara att vänta ut den!Hur, varför

….löshetens träsk har jag halkat ner i.
Det är där jag befinner mig titt som tätt.
Jag har nog aldrig haft ett stort behov av att uttrycka mig med ord.
Vissa känslor finns inte ens ord till.
Det finns faktiskt inget sätt att beskriva dem så de blir begripliga för någon, inte ens för mig.
Jag har för länge sedan insett att tvinga mig att försöka sätta ord till dem inte på något sätt underlätta känslorna eller gör dem begripliga. Jag blir bara ännu mer frustrerad!
Jag bara låter dem komma och efter ett tag försvinner de.
Jag tror att det är känslor så primitiva att de faktiskt är ordlösa och jag låter dem vara det.

Kanske finner jag en dag svaret eller så gör jag inte! ?
Mig kvittar det faktiskt vilket!

Nu ska jag dra mig mot sängen och förhoppningsvis har jag somnat om en timme eller två:
Natti natti

Hiding