Arkiv för kategori ‘släkt/familj’

Slut

Publicerat: fredag 30 december, 2011 i depp, kaos, katt, känslor, livet och döden, släkt/familj, smärta, sorg

Nu behöver inte Lillis, min katt, lida längre.
Jag valde att låta henne somna in i tisdags.
Hon hade jättesvårt att äta de sista dagarna och jag ville att hon inte skulle lida allt för mycket.

Lillis fd mattes föräldrar, som bor i samma stad som jag, körde mig ut till djursjukhuset och mamman var även med mig inne på djursjukhuset.
Lillis somnade in fint och stilla.

Min sorg är ENORM!!
Jag sörjer faktiskt henne nästan lika mycket som jag sörjde min pappa när han dog för 10 år sedan.

Min mamma som dog 1993 har jag däremot inte sörjt på samma sätt!! Men vi hade aldrig någon nära relation.

Jag har varit med om att ta beslutet för avlivning för 2 katter tidigare i mitt liv men aldrig var det så svårt som nu och aldrig var jag så ledsen som nu!

Vila i frid Lilis

Förstår INTE…..

Publicerat: fredag 1 oktober, 2010 i allmänt blarr, funderingar, släkt/familj

…..mig på min syster!

Min kusin har fyllt 50 år i sommar och ska NU på lördag ha en stor fest.
Mailade henne igår att jag kommer med bussen (vi bor ej i samma stad) en viss tid.
Får till svar: Skulle du inte åka med Å?

Finner mig själv sittande fånigt gloende på skärmen och undra vad hon menar!?
Menar hon Å, MIN syster?
Eller menar hon nån annan?!

Nä, Å, min syster och hennes man kommer oxå och hon hade sagt till kusinen att jag kunde åka med dem!
Undrar bara NÄR hon tänkt meddela MIG detta?
Skickade för ca 1 tim sedan iväg ett sms och undrade detsamma och frågade dessutom om jag skulle ta bussen till dit de bor eller hur de har tänkt sig det hela!?
Har fortfarande INTE hört nåt från henne!

Blir så jävla trött på henne!
Hon hör typ av dagen innan eller samma dag om det är nåt.
Hör hon inte av sig ikväll tar jag bussen i morgon!

Har ikväll ätit mongolisk buffé med några vänner.
Det var mysigt och trevligt. Några av dem hade träffats innan men de flesta var nya för varandra.
Men alla verkade nöjda och jag var jättenöjd.

Har idag fått 2 muggar, från två olika människor. En orkidée av systern. En amaryllis och en ljuslykta av saltsten. Plus bidrag till min tatuering på fredag.
Ett par av mina kompisar skrev på sitt kuvert: ”Här till är vi nöd och tvungen att bidra till en igelkott”
Egentligen tycker P&L inte alls om att jag ska tatuera mig men när jag nu önskade mig bidrag till det så fick det bli så 🙂

Dessutom har det drällt in MASSOR av sms med grattishälsningar under dagen.
Så även på facebook.

Nån större skillnad känns det annars inte sen igår!
Känner mig inte som 50 år precis.
Känner mig inte ens som 30!!
Kommer aldrig växa ur tonåren eller trotsåldern heller för den delen 😉
Att inte vara som andra har alltid varit mitt mål i livet 😉
Jag är taggig, galen och naggande god 🙂

Blev för några år sen ”förskjuten” av mina brorsdöttrar.

De, tog efter min pappas död, över våran sommarstuga.
Ett ställe där jag hade tillbringat i stort sett alla min somrar sen jag föddes.
Vi flyttade ut dit när skolorna slutade och flyttade in till stan när skolorna började igen.
Stugan låg bara 1,5 mil utanför stan så mina föräldrar pendlade till sina jobb.
Mina farföräldrar tillbringade sina somrar där oxå, så när mamma och pappa jobbade var det farmor som tog hand om oss. Vilket hon iofs gjorde även hemma i stan.

Eftersom min bror dog -87 så ärver hans barn hans del i arvet efter våra föräldrar.
Så både när min mamma dog och när min pappa dog har de varit med och delat på arvet.

Min syster var inte alls intresserad av att ha en del i stugan. Mina brorsdöttrar ville ha den ensam annars varde inte intresserade. Jag skulle jag varken skulle haft ork eller råd att ha den själv, så det blev att flickorna köpte ut min syster och mig ur stugan.
Till saken hör att bägge två bor 30 mil härifrån och det är min svägerska och hennes sambo som tillbringar den mesta tiden på stugan!

För 4 år sen frågade jag om jag kunde få låna stugan en vecka nångång under sommaren.
Först mailade jag och frågade. Fick inget svar.
Till slut slängde jag iväg ett sms och frågade.
Fick till svar, att det gick inte!
Dels skulle de vara där och så hade de hyrt ut nån vecka och sen skulle ju min svägerska och sambo vara där!

Hade inte riktigt väntat mig det svaret och blev oerhört ledsen och sårad.
Skickade ett sms tbx där jag skrev ungf: ”Tack så hemskt mycket! Jag förstår att jag inte tillhör familjen längre.”

Den av flickorna jag skickade till är ganska känslig och hon blev ju klart ledsen hon oxå.
Fick dagen efter ett mail från min andra brorsdotter. Hon var skitförbannad och tyckte att om det var så att jag inte tyckte jag tillhörde familjen längre så var det mitt problem. Dessutom skulle jag sluta att lägga mina problem på andra.

Sen dess har jag bara träffat båda två på farmors begravning, som var kanske 1½ månad senare.
Den yngsta träffade jag på mormors begravning för 1½ år sen.

För två år sen gifte  den äldsta, L, sig. Jag var INTE bjuden på bröllopet, men min syster var!
Jag fick reda på att de gift sig,2-3 veckor efter bröllopet, av bonden som äger marken där stugan ligger!

Genom lite olika slingriga vägar, på bl a Facebook, har jag fått veta att även den yngsta, S, har gift sig.
Inte heller det bröllopet var jag bjuden på. Misstänker dock att syrran var det eftersom hon inte har hört av sig på hela sommaren! När L  hade gift sig och jag pratade med syrra och sa: ”Hörde du hade varit på L´s bröllop!” svarade hon blixtsnabbt : ”Ja jag blev bjuden och gick. Det får du ta med dem!” Jag kunde riktigt se nävarna i försvarsställning!

Nu har jag även fått reda på att L har fött en pojke nu i september! Men ingen har meddelat mig om det!

Jag är i alla fall sån att jag inte direkt orka eller tycker det är nån mening att lägga ner en massa negativ energi på att älta detta! Är det så de känner så är det inte så mycket jag kan göra åt det.
Jag bara accepterar att det är så och låter inte bitterhet äta upp mig.

Jag lever för stunden och bryr mig inte så mycket om varken då eller sen. Jag vägrar att låta mig förgiftas av hat!
Jag flyter med i livet och är nöjd med det.

Men visst kan jag tycka att det är synd!

…..jag grät då och då under minnesceremonin för MJ!
För hur det än är och vad man än tycker så är familjens och de nära vännernas sorg och ord äkta!
Att det sen finns saker som sägs av personer som inte står nära, om den som är död……men så är det på i stort sett alla begravningar oavsett kändisskap eller ej!
Och många av de sakerna som säg borde ha sagt när personen levde och inte under begravning eller minnesceremoni!
Men som sagt…så är det ofta oavsett om man är känd eller inte!

Jag har varit på väldigt många begravningar i mitt liv, både vänners och familjens
Men varje begravning jag går på är egentligen min brors begravning om och om igen.
Han cyklade till jobbet första dagen efter semestern i början på augusti för 22 år.

Han kom aldrig fram!

Jag vet att Michael Jacksons familj känner ungefär likadant!

……hopplöst osocial just nu!
Jag läser bloggar men orkar liksom inte kommentera. Känns som om jag inte har något att säga.
Klarar inte av att engagera mig!?
Här skriver jag ju inget alls ( eller ja….jag skriver ju NU)

Midsommar var okej. Förmodligen är det för att jag träffade så mycket folk i helgen som jag nu är osocial.
Huvudet måste ta igen sig från allt!
För även om de flesta som var med midsommar är människor jag tycker om, så fanns det några som bara är jobbiga!
Min moster och morbror bl a!
Den ena gnäller om det mesta  och den andre super som ett svin.
Klara mig lätt utan deras sällskap!

Håller på att bygga om teatergruppens hemsida ( ej publicerad än).
Det tar rätt mycket tid! Den börjar dock bli färdig för publicering snart!

….något bättre idag.

Jag tar en tidigare buss och blir hämtad. Så resan tar i alla fall bara 1 tim!
Säng får jag ligga i. Iofs vet jag inte hur den är…men men….det är ju bara en natt och det finns smärtstillande!

Sydde igår ett linne utan två blå/vit randiga babyfiltar i trikå. Hittade dem på Netto för 45 kr st.
Fick trolla dit lite mer tyg upptill för att få rätt längd på det, men resultatet blev bra.
Så nu blir jag fräsch och somrig till midsommar. Till detta linne ska jag ha ett par blå ”piratbyxor” (eller vad fan det heter nu för tiden!!??) som även de är hemmasydda.

Promenerade till S, som ska passa katten åt mig när jag är iväg, och lämnade nycklen.
Regnet hänger i luften och svarta moln hopar sig hotfullt. Blåser rätt rejält gör det oxå. Det är väl sånt här väder det är att vänta i helgen antar jag!?
Vi har i alla fall ett STORT partytält att vara i.
Mina tre kusiner och deras föräldrar har köpt ett STORT ihop för just såna här tillfällen.
Så det blir tältmöte med pastor Rolle i helgen 😉 HALLELUJA!!!

taltmote_visttrask