Arkiv för kategori ‘tänkvärt’

Har idag blivit tillfrågad om jag vill delta i teatergruppens nästa projekt.
Visst är jag lite sugen men VET samtidigt att jag INTE ORKAR!
Det tar för mycket av mina krafter och jag står där utan orken att handla, laga mat eller äta! För att inte tala om städning och annat som behövs göras hemma.
Jag accepterar däremot att vara en resurs!
Att vara den som skickar ut mail till deltagarna, att hjälpa till med det jag orkar då jag orkar!

Ikväll ska vi samlas för att prata igenom projektet och jag kommer att delta i detta.
Det blir även lite mat och dricka och det är ju inte helt fel 😉

Alltså blev dagens tänkta kompletteringshandling av mjölk och lite annat uppskjutet till i morgon.
Det är så min ork funkar!
EN sak om dagen! I alla fall om det gäller att lämna hemmet!!
Även om jag inte är så gammal så är min ork det!!

Jag faller inte direkt ner i några djupa dalar men går åt andra sidan inte upp på några berg eller kullar heller för den delen!
Jag är nog ganska ”dystymiig” nu.
Håller mig på en ganska rak linje och upplever inte direkt några känslosvallningar! Vilket jag iofs är ganska glad för eftersom jag inte direkt gillar sådana!!

Jag trivs egentligen ganska bra med att vara sån här!
Andra tycker förmodligen att det inte är riktigt okej men för mig är det så här jag vill ha det!!

Har aldrig gillat att tex vara kär! Då är känslorna helt ute och far och jag trivs inte med det!
Jag fann mig göra saker jag egentligen inte vill och sen var det svårt för mig att säga nej till de sakerna!
Har för många år sedan insett att det enda sättet jag klarar av att vara och förbli mig själv är att vara ensam.
Jag trivs bra med det och suktar inte efter att det ska hända en massa saker i mitt liv.
Jag är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ nöjd med en stillsamt och ”tråkigt” tillvaro!

Gav mig idag ut för att dels hämta medicin som jag beställt och dels för att leta efter mina solglas i teatergruppens lokal.
Bussen går inte direkt förbi lokalen så det var till att traska nån kilometer i värmen.

Inte fanken hittar jag mina solglas!!
Det var såna stora man sätter ovanpå de vanliga glasen.
Numera ser jag jag ju så jävla illa att jag inte kan läsa bokstäver mindre än 30 cm höga utan glasögon!!
Med vanliga solglas blir det alltså en massa på och av och byten hit och dit för att ens kunna kolla vad klockan är!

Har nu skickat iväg ett mail till de som var i lokalen i måndags och frågat om de möjligen fått med sig dem hem.
Ett par nya kostar 300-400 kr och det har jag INTE råd med!!

Nåväl, när jag letat färdigt och svurit ett antal ramsor begav jag mig iväg till bussen.
Tänkte att jag går en annan väg och tar en annan buss. Ev kanske jag tom skulle orka gå bort till Kupan?
Jag orkade!
Väl där hittade jag en såndär gammal trappstol för 50 kr!!
Har letat hur länge som helst efter en sån!
Min håller nämligen på att rasa ihop fullständigt och hålls numera mest ihop av silvertejp.

När jag kom ut ifrån Kupan var det nästa 45 minuter innan bussen som går förbi där skulle komma så jag började traska…..med min pall under armen!
Hann gå hela vägen till en busshållplats vars linje går lite oftare än den andra linjen.
Där satt en äldre dam på sin rullator och väntade oxå.

Bussen som kom är en sk. ”arbetsbuss” som går mellan ett av industriområdena direkt till stadsdelen jag bor på.
Det var bara damen och jag på bussen. Vi skulle på samma håll i stadsdelen, ett håll bussen EGENTLIGEN INTE skulle köra. Egentligen skulle vi fått byta buss och då fått vänta ca 30 min på den bussen.
Eftersom det bara var vi i bussen erbjöd sig chauffören att köra den rundan vi skulle till!!!

Här snackar vi service på HÖG NIVÅ!!!!
Här blir man körd nästan fram till dörren av en ursnäll busschaffis!!
De flesta chaffisarna brukar inte direkt gnistra trevlighet! Vilket är helt förståeligt eftersom tabelltiderna inte riktigt stämmer överens med verkligheten och de ständigt är mer eller mindre försenade!

Hade jag haft 10 röda rosor hade han fått dem direkt!

Väl hemma gjorde jag sjömansbiff. Vilket är en av mina favoriträtter.
Är OTROLIGT NÖJD med min dag och nu HELT UTMATTAD!!!

Var nyss inne och kollade min skräpkorg på gmail.

Där fanns 158 spammail!!!???
Jag är ju oerhört tacksam att jag slapp alla dem i inkorgen på min epost-klient!!

De flesta var erbjudande om penisförlängning eller Viagra. Ett och annat erbjudande om falska Rollex oxå!
Är helt ointresserad av ALLT!

Vet att det finns de som inte tycker att spamfiltret på gmail är bra, men jag har aldrig haft några problem!
Det är nåt enstaka mail som slinker förbi ibland men det är VÄLDIGT sällan!

Jag tillhör dem som är en stor fantast av ”Googleprylar” men en ofantast av MSN, hotmail osv.
Sen finns det andra som tycker precis tvärtemot!

Det är väl tur att vi är olika!

I morgon ska jag tillbringa hela dagen på teatern då vi ska ha audition inför vår nästa uppsättning.
Söndag lär jag inte göra många knop!

Ha dé!

Jag har alltid varit ganska impulsiv och gjort mycket dumma saker utan att tänka en tanke.

På en semester i Benidorm 1980 träffade jag en massa folk från västkusten, närmare bestämt Göteborg och Kungälv.
Även en kille från Stockholm.

Några veckor efter vi kommit hem från semestern ringer killen från Stockholm mig och frågar om jag vill hänga med på fest i Kungälv.
Givetvis svarar jag ja på stående fot!
Jag var inte 100% säker på att jag visste vilka tjejerna, som skulle ha festen, var men jag trodde att jag hade en svag aning i alla fall! Det räckte för mig!
Jag visste i alla fall vem killen från Stockholm var!
Samtalet kom väl typ på tisdagen eller omnsdagen och på fredagen sätter sig undertecknad i en bil och kör mot Göteborg! Hamnar mitt i fredagsrusningen och hade ingen riktigt koll på hur jag skulle köra för att komma till Kungälv.
ovan som jag var vid sådan stor trafikrusning och flerfils vägar, samtidigt som jag skulle försöka ha koll på VART jag skulle köra, åkte jag nog en omväg på typ 3 mil innan jag lyckades navigera mig på rätt håll och i rätt fil!?

Väl framme i Kungälv ringde jag tjejen jag skulle bo hos, från en telefonkiosk. (detta var långt innan mobiltelefon var var mans egendom och dessutom vägde de som fanns typ 5 kg och fick bäras i axelrem!!) Fortfarande är jag inte helt säker på vem tjejen är men det bekymrar mig inte speciellt mycket. Visste i alla fall att hon hette Monika!
Fick adress och vägbeskrivning dit och när jag kommer fram och börjar leta inser jag att jag inte vet vad hon heter i efternamn och det fanns fler vars namn började på M i trappuppgången!!??
Står utanför och ser henne plötsligt i fönstret! DÅ känner jag igen henne och VET för första gången VEM det är jag ska till!

Nåväl, festen blev lyckad och jag åkte flera gånger upp till M under åren som följde.
På en fest flippade en av festdeltagarna ut totalt och började hota folk med kniv.
Alla blev givetvis skiträdda…..utom jag då förstås, som gick fram till killen och sa: Om du ska sticka kniven i folk så kan du ju börja med mig!

Killen blev ganska paff och jag kunde sen prata med honom. Han mådde ju inte speciellt bra som man kan förstå!
Allt löste sig till det bästa.

När jag berättade detta för min terapeut, många år senare, sa hon: Men vad tänkte du på när du gjorde så?
Och mitt svar blev: Jag tänkte nog inte alls! Det bara kändes rätt att göra så!

Det är nog ganska typiskt mig! Så ofta som jag bara handlar på känsla utan att tänka på VAD som  skulle kunna hända!
Faktum är att om jag ska börja tänka på för och nackdelar med olika saker ju mer osäkrare blir jag! De gånger jag har, på inrådan av andra, börjat spalta upp för och nackdelar, blir jag så osäker att det hela slutar med att jag avstår, från vad det än nu må vara!
Så jag fortsätter att agera utifrån känsla, intuition eller vad man nu väljer att kalla det.
Det får mig att må bäst och passar mig bäst.
Och även om jag numera kanske inte utsätter mig för sådana situationer som jag gjorde under den festen, så skulle jag förmodligen handla likadant…..om det kändes rätt!

Pride

Publicerat: måndag 17 maj, 2010 i tänkvärt, Uncategorized

Nåt vettigt företar sig kommunen i alla fall ibland!

Jag tillhör dem som inte känner mig speciellt trygg i en flock.
Jag känner mig tryggast när jag är själv och när det är mörkt!

I min värld är risken större att bli ”angripen” i en flock.
Angrepp kan komma från vilket håll som helst.
Jag har aldrig ryggen fri där.

I ensamhet kan jag se och uppmärksamma varifrån angreppet kommer.
I ensamhet kan jag skydda min rygg mot en vägg.
I ensamheten utsätter jag mig inte för risker som jag inte kan kontrollera.

De flesta säger att en flock ger trygghet.
Jag har aldrig upplevt det!
De flesta säger att mörker är skrämmande.
Jag har aldrig upplevt det!

Ensamhet och mörker ÄR min trygghet!