Arkiv för kategori ‘utanförskap’

Det talas ofta om att man ska ha strategier för olika saker som kan vara jobbiga.
Och det är möjligt att det funkar för andra men min hjärna verkar inte tycka att det passar mig!?

För det första skulle jag ändå inte komma ihåg vilken strategi jag skulle ha!
Jag skulle få gå omkring med en lapp där jag måste läsa för att veta hur jag skulle göra i de olika situationerna.
Dels har jag oerhört svårt att tänka igenom en hel situation och veta hur jag skulle lägga upp en strategi.
Jag har nästan ingen förmåga att tänka igenom en situation från A till Ö.
Jag kan bara tänka högst två steg framåt.
Till och med med saker jag kan. Allt går i etapper.
Allt annat gör mig superstressad och sannolikheten att jag avstår att göra det är högre än om jag hantera situationen allt eftersom den kommer.
Det är sällan jag ”lär av mina misstag” heller.
Det tar i alla fall OERHÖRT länge för mig att göra det.

Det finns så många praktiska saker som, om jag börja tänka efter, inte klarar att göra. Men om jag gör dem utan att tänka funkar det!?
Och det är saker som jag verkligen kan!! Och har gjort hur många gånger som helst!
Som att starta upp och spela tetris på min gameboy.
Börjar jag tänka på hur jag gör trycker jag bara på fel knappar och har inte en ”clue” om hur jag ska göra.
Stänger jag däremot av mitt tänkande och låter kroppen ta över så är det inga som helst problem!
Detsamma gäller med många saker vid datorn oxå. Börjar jag fundera över HUR jag ska göra så ”tappar” jag bort mig och klickar runt som en galning utan att egentligen veta vad det är jag ska göra!?

Och det är väl därför jag så ofta tappar bort mig när jag ska skriva om saker som kräver en tankebana.
Så här långt kom jag denna gången!
Nu har jag tappat tråden och kan inte längre fortsätta och veta att det blir något sammanhang av det hela.
Jag skäms ganska mycket över detta eftersom det får mig att verka väldigt ytlig.
Jag undviker ofta att ge mig in i några större diskussioner eftersom jag aldrig kan slutföra en hel tankebana och min åsikt verkar mest bara som ………ingenting! Den är bara tom!

Diskfilosofi

Publicerat: fredag 28 augusti, 2009 i fascinerande, funderingar, kamp, känslor, mående, ord, stress, tänkvärt, utanförskap

Tydligen fungerar mitt tänkande bäst när jag står och diskar eller stryker!!??

Nåväl, nyss när jag diskade stod jag och funderade på varför jag hamnar i ordlöshet så ofta.
Då kom det en insikt till mig!
Ord är för mig något man ljuger med.
Ord är en osanning som man sätter ihop för att bli lämnad ifred.
Man sätter samman ord så som andra vill höra dem och då blir de nöjda och rotar inte längre i det som inte kan uttryckas. Eller inte uttrycks på rätt sätt.

Ord har inget med sanning att göra.
Ord är bara ord och behöver inte ha någon som helst innebörd eller omtanke.
Ord är ofta svek och inget man kan lita på.
Ord kan när som helst sluta att betyda det man trodde.
Det ett ord betyder för mig kan ha en helt annan innebörd för  någon annan.
Ord ställer krav som man kanske inte kan eller vill leva upp till.

Man kan ”döda och avrätta” med ord.
Man kan såra och skada med ord.
Ett ord kräver ofta fler ord och om de inte finns anses man som dum eller ointilligent.

För mig finns ingen skönhet i ord.
Ord är bara sammansatta bokstäver och behöver inte betyda något alls.
Orden kan oxå sluta bilda förståeliga meningar.
Orden kan bli separerade ifrån varandra och innebörden kan sluta vara det den skulle vara.

När man använder ord måste man ”veta fortsättningen”. Vet man inte det blir man genast pressad.
Det är då man hittar på något, säger de orden den andre vill höra och så kan lugnet få återkomma i min ordlösa värld.Utan-ord

Nu har jag varit hemifrån varenda dag denna veckan.
Idag är jag helt slut!
Jag pallar fan inte sånt!
Då har jag ändå bara typ varit och handlat, klippt grannens gräs, tränat…….
Jag är en jävla vekling!
Är alldeles matt och kallsvettig.

Skulle vilja orka sy lite.
Få se om jag kan få till det.
Det enda jag måste ut och göra idag är att gå ut med soporna.
För övrigt ska jag ”vägra-gå-ut-ur-min-lgh”!

Triggare

Publicerat: lördag 4 april, 2009 i ångest, galenskap, kamp, kaos, mående, smärta, stress, utanförskap

Vissa ljud triggar mig oerhört.
Och av dessa ljud är det nog tuggummituggande som triggar mest!
Det räcker att jag ser någon tugga tuggummi för att hela min uppenbarelse ska trigga igån nån slags ”döda-instinkt”!

Det finns gånger på bussen då jag måste stoppa öronproppar i öronen, om jag inte har med mig min mp3, och blunda så jag slipper se eländet.
Det väcks verkligen en ”döda-lust” i mig.
Jag får nästan hålla mig i sätet för att inte flyga på person(erna), slita tuggummit ur käften på dem och köra ner det i halsen på dem så de kvävs!!!

Det är ALLTID lika jobbigt att se och höra det. Det enda som skiljer från gång till gång är min förmåga att kontrollera mig själv. När jag mår sämre minskar förmåga till kontroll och hantering och då hjälper det knappt att varken blunda eller bli ”döv”. Jag VET att någon tuggar och jag är på väg att bli en ”dödsmaskin” som slår vilt omkring mig och är beredd att göra vad som helst för att eliminera källa till irritation.
Det triggas igång en väldigt primitiv känsla av ”fly eller fäkta”, nån känsla som härstammar i den totala urmänniskan utan språk.

De finns de som säger att jag måste kunna vänja mig vid detta, tuggummituggandet alltså, om jag bara utsätts för det tillräckligt mycket. Men det vore som att vänja sig vid ljudet av naglar skrapande mot svartatavlan, och det tycker ju de flesta är rena rama tortyren! Jag tror inte det finns så många som skulle vilja vänja sig vid det ljudet!?

Att säga till nån som tuggar tuggummi, att vänligen sluta med det, är tydligen ett stort intrång i den personliga integriteten och väldigt stötande! Det är i alla fall så jag har blivit behandlad när jag bett någon sluta tugga!

Jag har suttit på föreläsning utan att kunna uppfatta ett ljud av vad som sägs enbart för att min bänkgranne tugga tuggummi. Jag har vandrat fram och tillbaka på tåget eller suttit inne på toaletten i evigheter bara för att den som suttit brevid mig tuggat tuggummi. Jag har suttit med handen framför ansiktet för att slippa se folk tugga tuggummi på film (framför allt amerikanska sådana!)

Tidvis isolerar jag mig helt för att slippa utsättas för denna tortyr.
Det visas väldigt lite förståelse för mitt problem.
Och just nu tycks var och varannan människa tugga tuggummi med ÖPPEN MUN!!!!

kill, kill, kill, kill…………..

För de flesta innebär det glädje och lust.

För mig innebär det huvudvärk och trötthet!
Ljuset letar sig obarmhärtigt in i minsta vrå av mitt huvud och det känns som att ha en 1000 watts lampa
riktad rakt in i ögonen utan möjlighet att blunda.
Jag är så trött att jag nästan raglar när jag stiger upp.
Och då sover jag ändå till 11-tiden!

Och än värre kommer det att bli efter helgen då den jävla sommartiden börjar!!
Det tar ca 2 månader innan min kropp ställt om sig!
OM den överhuvudtaget ställer om sig!!

Så fort solen gått ner och mörkret infinner sig piggnar jag till!
Det är inte lätt att vara annorlunda!!

Vårljus

Publicerat: torsdag 19 mars, 2009 i dystymi, fibromyalgi, gnäll, kamp, kaos, mående, stress, trötthet, utanförskap

De flesta blir pigga av vårljuset.

Jag blir trött, sur och gnällig!!

Över….

Publicerat: torsdag 19 mars, 2009 i dystymi, fibromyalgi, gnäll, kamp, kaos, sömn, själ, smärta, sorg, stress, trötthet, utanförskap

Är på väg in i en period där jag är:

Övertrött – skulle kunna sova dygnet runt tror jag!?
Överstressad – ALLT känns som för mycket
Överkänslig – håller på att explodera för minsta lilla ljud

Life suck´s right now!