svart och lugnt

Det är svart och lugnt.
Stilla och behagligt.
Tankarna stör inte längre.
Det känns fridfullt.
Det är som att vila på en daggfylld äng där molnen drar tyst förbi på en blå himmel.
Jag ligger och tittar på molnen och ingenting i världen stör.
Trots att det är dag och himlen är blå kan jag se stjärnorna på den sammets-svarta himmelen.
Månen smeker mig sakta över ansiktet med sitt kalla ljus.
Det känns behagligt.
Det finns inga krav, bara existens.
Jag hör vindens viskningar, men de säger inget.
De bara hörs långt borta.
Det finns inget att säga.
Viskningarna är också de som en smekning.
De ställer inga krav.
De finns alltid där.
Trots att det är natt och månen nyss smekte mitt ansikte gör solen samma sak.
Den omfamnar mig med sin värme och vaggar mig sakta som en moder i sin famn.
Den smeker mig över håret och kysser mig tröstande i pannan.
En indian dansar borta vid skogsbrynet.
Han är så vacker när han sjunger ut sin samhörighet med naturen.
Han är ett med världsalltet.
Jag beskådar honom och känner en frid infinna sig i kroppen.
Jag längtar efter att vara honom. Att bara finna friden och samhörigheten.
Känna att jag tillhör något som har betydelse.
Jag undrar hur det känns?

kommentarer
  1. SÅ skulle jag vilja känna

  2. catwomankitty skriver:

    Tack för dina ord!

    Varma tankar till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s